Ni vet. Den där härliga känslan när man haft en ganska bra morgon. När morgonkaffet smakat gott, filmjölken med musli smakat extra nyttigt, eyelinern lagt sig som en perfekt fågelvinge i ögonvrån och Steffo och Jenny har snackat om IBS på Nyhetsmorgon och du känner dig mindre ensam med din ballongmage som sväller i takt med solen som stiger.
En ganska bra morgon alltså.
Sedan sätter du dig på tvärbanan som visslar mysigt när den färdas över spåren och du tar av dig halsduken för äntligen är det en annan slags luft som slår emot dig. Inte vass och kantig. Mjuk och len. Du lägger en femma i kvinnans kopp utanför tunnelbanestationen och du tänker inte ens på hur tung din ryggsäck är då den innehåller fyra böcker, en dator och en massa måsten och press och akademisk ångest. Tre minuter till tunnelbanan mot Mörby Centrum går och du sätter på en bra podcast och ler åt intro-låten.
En ganska bra morgon alltså.
Så ser du i ögonvrån hur en bredbent varelse kommer emot dig. Med bestämda steg. Två flätor i skägget. Mjukisbyxor. Skinnjacka. Keps. Han stannar precis framför dig och grinar. Du pausar rösterna i dina hörlurar och stirrar frågande. Så för varelsen upp handen mot munnen och formar den till en gripklo. Öppnar munnen och trycker tungan mot kinden. Upprepande rörelser med tungan och handen. Sedan flinar han och slickar sig om munnen. För gripklon ner mot skrevet och juckar lite i luften mot ditt ben. Flinar igen. Vänder sig om och går bort på perrongen utan att titta sig om. Bredbent.
En ganska bra morgon alltså?
Tack du främmande man för att jag fick min dos av kuk så här på morgonkvisten. Luftkuk visserligen. Men den var ändå ett upplyftande inslag i klass med morgonkaffet och visselljudet från tvärbanan. Tack för att du fick mig att känna styrka inför ännu en härlig dag fylld med utmaningar och utveckling. Tack för att du fick mig att känna mig åtrådd och sexig. En känsla varje kvinna vill känna en lagom härlig torsdagsmorgon. Lite krydda i vardagen . Lite luftkuk. Lite härligt perrongjuck.
