För några dagar sedan gick jag glad i hågen från tunnelbanan längs Trekants-sjön och skulle möta upp Jacob för det sedan några dagar traditionsenliga kvällsdoppet. Klockan var nästan elva och himmelen var rosa och sjön låg blank och jag kände mig så jävla lycklig. Det doftade schersminsblommor (min bästa sommardoft) och jag tänkte att fy fan vad jag älskar sommarkvällar. Nästan bättre än en orgasm... eller nja, men ni fattar.
Vi badade och simmade ut i det varma vattnet som var alldeles svart och en massa småfiskar nafsade mig på tårna samtidigt som sjögräset från bottnen smekte mina orakade ben. Jag simmade som en delfin, sedan som en krokodil och till sist en val. Försökte mig på en sjöjungfru också. När vi stod och hackade tänder på bryggan så tittade Jacob på mig. Allvarligt och sa: Fan, jag måste berätta en sak för dig. Mitt hjärta började picka och jordens alla katastroftankar for på en millesekund genom mitt huvud.
"Dina hyllor över soffan har ramlat ner."
Sommarlyckosuset i öronen försvann. Schersminblommorna började att lukta bajs och sjön bestod plötsligt endast av barnkiss från dagens värmebölja.
"Det låg böcker överallt när jag kom hem och det är stora hål i väggen. Kanske har någon porslinsgrej gått sönder också."
Och vad händer då? Jo, jag börjar gråta. Det tåras i ögonen för fan vad jag älskade min lilla läshörna med de vita hyllorna och soffan och läslampan och travarna av böcker. Så här såg det ut innan.
Vi kom hem och det låg böcker överallt och mitt bästa porslinsrådjur hade tappat sitt ena öra. Men i övrigt var allt intakt. Ja, förutom de stora gapande cementhålen i väggen då. Efter uppröjning och undanröjning av hyllplanen såg det ut så här:
Så jävla deppigt och placeringen av tavlan kan man ju bara skratta åt.
De djävulska hyllplanen bara stod och hånlog åt mig i ena hörnet och snickarlådan gapade grymt.
Jag travade upp alla mina böcker i ett rangligt torn som säkert också kommer att kollapsa snart. Sedan bestämde jag mig för att göra så gott jag kunde för att dölja misären och gick loss med spackel (älskar spackel) och en spattel samt sandpapper. En quick-fix alltså. Tills-vidare-lösning.
Tada! Hängde upp min nya tavla och en klänning över hålen och nu sitter jag och kikar på golvhyllor på nätet eftersom jag tappat min tilltro till dessa väggar för all framtid. Min hatthylla har ju också ramlat ner i hallen och allt känns så jävla halvdant. Fy fan för den känslan. Så nu kollar jag efter väggfasta stringhyllor istället.
Puss och hoppas era hyllor är er trogna.
