Tänk. Man gör sig mödan att leta upp och buda på en klänning på Tradera. En klänning som kanske varit med enda sedan 50- och 60-talet. Vem har den tillhört? Förutom säljaren så har man ingen aning vems praktfulla rumpa den låtit sitt kjoltyg falla över. Och jag tycker det är fint. Att man fortsätter ett plaggs historia. Min gröna klänning fick till exempel åka på bröllop i New York. Det är inte alla klädstycken som får det inte!