Idag har den första sillunchen för sommaren ätits. Detta gjordes under mycket mmm:ande och smaskande samt skålande med lättöl och slickande i mungiporna. På bordet fanns senapssill och potäter (som vi säger i småland) eller pärer (som de säger i Hälsingland). Där fanns jordiga gubbstruttar, dill och rödlök. Och så såklart gräddfil och salt. Fy farao i havet vad gott.
Det ser dock mer harmoniskt ut på bilderna än vad det var. För jag var så jävla hungrig att allt var över på bara några minuter. Och Mårten var stressad för att han kollade fotboll på teve. Och så har jag varit på dåligt humör hela dagen. (Hur fasen kan man vara det när det är sommar!? Inte okej.) Och yr i skallen och känt mig svimfärdig. (Jag mår sådär konstigt ibland.)
Vad jag vill säga med detta är: lura er inte över mina harmoniska och sockersöta bilder. I verkligheten spills det sås på den pastelliga duken, skickas arga blickar över bordet och luncher avbryts för diverse panikattacker, svordomar och irritation. Ibland. Det är nog viktigt att alltid ha med sig när man läser bloggar. I bloggosfären gestaltar man ofta det fina i livet och kanske inte går in så mycket på just de sakerna eller dagarna som är mörka och bajs i helvetet. Detta har jag fått påminna mig om ibland. Eftersom jag läser så himla många bloggar varje dag. Ens eget liv kan verka så tråkigt och trist jämfört med storbloggarna som alltid har det så härligt, fluffigt och pastelligt.
Idag är en sån dag när jag måste påminna mig om det. Puss fina ni!