Det är måndagsmorgon och dragen gryr vid ens bleka skuldra. Och nog fasen ska man behöva blir förbannad det första man blir. Man sätter morgonkaffet i vrångstrupen och bräker ur sig ett rossligt "men vad fasen råååååå!"
Vad nu? Jo, en hurtig chefredaktör stör morgonstunden. Hennes krönika (som den eminenta Kakan Hermansson skrev om på Nöjesguiden) om den sexualiserade kvinnokroppen gör en faktiskt aningen mörkrädd. (Springer och drar upp rullgardinen) Att bräka på en hel krönika om sin ovilja att behöva lägga ögnen på "mjälla bröst under fikarasten", "trospartier" och "lårvisningar" utan att en enda gång problematisera VARFÖR det ser ut så här och vilken STRUKTUR som kan tänkas ligga bakom. Nej, det är kvinnornas fel och därmed vårt fel att vi är underordnade.
Shit Alabama, Adamo. Ruttet och surt. Lite inskränkt till och med.