Som sagt. Senaste besöket i törpet innebar den näst sista målningen av dess skrud. Det vita på framsidan skulle bättras på och så skulle det vita och röda på sydsidan klottras dit. A lot of work alltså. Men vi var taggade.
Medan Mårten klättrade upp på stegar och utmanade tyngdlagen höll jag mig på en lagom nivå från marken. Jag har för övrigt en jävla skräck för stegar. Hatar att klättra upp på dessa pinnar och sedan stå i en, enligt mig, livsfarlig båge från marken upp mot husväggen. NÄR SOM HELST kan ju stegen masa sig och så står jag på näsan i rabatten. NEJ HUA. Någon som känner igen sig?
Som sagt. Jag höll mig på marknivå. Vickandes på tårna.
Vi upptäckte att det var svårt som sjuttsingen att komma åt på vissa ställen. Men vi kämpade.
Tills vi tog paus och kokade potäter.
Och mumsade sill ute bland färgspannar och penslar.
Nästa vecka flyttar vi som sagt ut. Då ska sista målningen ske hurra! Ni kommer få se resultatet. Varken ni vill eller ej. Mohaha.
Hoppas ni har en fin torsdag. OCH vill ni läsa mer om törpet. Gå in här!