Jag köpte en klänning på Uppsala Vintagefestival. Från 50-talet med fint fallande tyg och små blomdetaljer. Och så är den ju gul. Min favoritfärg. (Herregud, säger man att man har en favoritfärg numera? Känns som om jag skriver i en sån där vän-bok man hade när man var tio år)
SUMMAN AV KARDEMUMMAN: jag är fett nöjd med köpet.
UPPDATERING: Min fina vän och den sanna vintagevetaren Ann á la Tidens Melodi påpekade det jag misstänkte. Att klänningen icke är 50-tal utan 70-tal. Detta kan man se på tyget som och till viss del på modellen. Jag blir lite purken då jag därmed betalade överpris och att det stod 50-tal på prislappen. Men det kan vara ett misstag. Tack Ann!
