OBS! Varning för tycka-synd-om-mig-själv-navelskåderi!
Jag vet inte vad det är med mig just nu. Men min grad av melankoli ligger verkligen i övre skiktet av vad som är bra för mig. Om vi säger att den alltid ligger runt en femma, för jag är en väldigt blödig människa. Så är den just nu på en nia. Eller kanske en åtta. Jag tänker att detta har flera anledningar. Bland annat:
1) Jag befinner mig i post-malmö-feminism-eufori och har tvingats se den tråkiga vardagen i vitögat.
2) Jag har dessutom, som krydda på denna post-malmö-feminism-eufori, blivit sjuk och känner mig så fasligt hängig. Hela kroppen är som en geleklump och jag orkar inte stå upp. Jag har ont i halsen och i öronen. Ont i huvudet. Det känns som om jag har brist på allt livselixir. Jag är rutten inuti.
3) Förutom ovanstående punkter, som tillsammans blandas till en grå massa och hotar att förinta mig, så ska hela midsommarhelgen spenderas kutande mellan en massa gamlingar på hemtjänsten. Inget illa mot alla fantastiska åldringar. Men med melankolin och sjukdomstillståndet känns detta ogenomförbart. Dessutom är jag OERHÖRT deppig över att midsommaren ska firas på just detta sätt: jobbandes. Jag vet att det är pengar och bla bla. Men jag blir så jävla blödig när jag sitter och tittar igenom tidigare midsommarbilder. Typ de här:
4) Punkt tre leder mig in på punkt fyra. Jag känner mig ensammast i världen. Mest för att alla ska sammanstråla med vänner i midsommar och jag ska jobba. Också för att Agnes flyttade ur min lägenhet och åkte till Kalmar igår. Och så för att jag de tre senaste midsomrarna befunnit mig i en tvåsamhet och nu är helt allena och helt jävla singel.
5) Jag har isolerat mig i min lägenhet och inte pratat med någon på över ett dygn. (Det är länge för mig)
6) En begynnande strejk på pendeltåget under midsommar kan försvåra mina möjligheter att ta mig in till Stockholm.
7) Jag skar mig i fingret när jag diskade för en stund sedan och det dunkar och gör så fruktansvärt ont.
8) Jag vill fan krama någon. Gråta i någons famn. För jag tycker så jävla synd om mig själv.
