Jaha, varje dag är en utmaning när man som kvinnlig varelse rör sig över senhöstens inom kort lövbeteckta gator. I dagens sexism-skörd finns en man, en tunnelbanestation och en trappa. Och så jag. En kort återblick:
Jag går uppför. Han går nedför. Han gör en liten gliring över trappstegen åt mitt håll och doftar mig i nacken. Eller i håret. Fånler. Väser något. Ni vet. Bara ord. Som man ibland inte uppfattar om det bara är bokstäver och inte vassa, kantiga stenar. Jag går några steg till. Ignorerar. Hinner fundera på om jag luktar gott i håret eller inte. Tänker att "det var ju sjukt att jag tänkte så." Vänder mig om och ger killen den fulaste minen jag kunde komma på i den stunden och pekade fingret.
Killen ser snopen ut. Eventuellt bara dum.
Stay tuned för morgondagens sexistiska händelse, spännande hörrni!
