Jag har på senare tid bestämt mig för att ge mig ut på marknaden. Detta låter fruktansvärt, märker jag nu när jag skriver det. Men jag menar helt enkelt att det är dags att börja dejta. Dejtdejta liksom. För att jag vill. Inte för att jag måste. Därför har jag, likt många andra, skaffat appen Tinder.
En ny värld har alltså öppnat sig och med den en del tankar och funderingar:
1) Vad ska man välja för bild? Det finns säkert en hel vetenskap kring detta. Jag väljer att testa lite och tar min leopard-polo-bild från i somras. Ser liksom lite lagom avslappnad ut. På ett berg. Med en cigg i handen. Bra hårdag också...
2) Det självklara: Allt hänger på din utsida. Inte en jävel pallar väl gå in och läsa på varenda person? Nej, fingret viner över skärmen och ibland går det så snabbt så att...
3) ...man RÅKAR svischa bort eller trycka på det röda krysset istället för det gröna hjärtat när den snyggaste person du någonsin sett syns på skärmen. Bara sådär är hen borta i Tinderdjungeln och kommer aldrig mer igen. Det känns deppigt. Det känns svårt. Du vet varken ut eller in. Kanske var hen din framtida livskamrat och självsfrände. Du ser familjefoton brinna upp och små söta bebisar med hens ögon tyna bort. Det är för jävligt.
4) Den fruktansvärda känslan av otillräcklighet när personen du PRECIS blivit matchad med snabbt som ögat tar bort matchningen! Så kränkande. Otroligt.
5) Det faktum att min killtyp nu är HELT identifierad och finns som mtachningar i en lång lista. Alla ser likadana ut och jag blir rädd för mig själv. Mörka. Långa. Skäggiga. Bruna ögon. Rutig skjorta. Fina tänder.
6) Det obehagliga med att börja KÄNNA IGEN folk på stan. Igår gick jag på Hornsgatan och svär att jag såg en kille jag svischade bort bara någon timme tidigare. Kände mig elak.
7) Det minst lika obehagliga när tidigare ragg samt ex-kex dyker upp på skärmen. Inte är väl de ute och dejtar? Jag trodde de inte fanns längre. Eventuellt levde i en värld för expojkvänner i ett fjärran land. Landet X. Typ.
8) Att jag väljer vissa på grund av fina namn.
9) Att vissa jag väljer är typ 19...
10) Vad är grejen med denna följetong av bilder: 1. Bild på mig med vän. (jag är den minst attraktiva) 2. Bild på bar överkropp på alternativt gymmet eller stranden. 3. Bild på mig och valfritt gulligt djur. Bild nummer 4. Jag i mitten av ett tjejgäng. 5. Jag i sportsammanhang. ???
11) VAD HÄNDER SEDAN? Jaha, nu är vi matchade. Vad händer nu? Ska man bara börja prata. Vad skriver man då? Och varför i allsin dar finns det inga emojis? Jag klarar mig ej utan dessa. De kan höja vilket krystat tillfälle som helst. Jag vågar i alla fall inte börja prata. Så jag väntar. Och det enda som händer är att någon skriver "hey babe" och jag är snabb på att ta bort matchningen.
Summan av kardemumman: Jag måste nog ge det lite tid och fortsätta fiska... Jag tror eventuellt att jag fungerar bättre ute i den riktiga världen. Pratandes. IRL. Fast vem vet. Jag fortsätter. To be continue...
